Och det verkar som att jag ger efter nu också. Jag lovade mig själv att inte falla för dig. Men nu har jag gjort det. 

Och det gör ont. För när jag är med dig - så är jag lycklig. Du får mig att må så sjukt jävla bra. Och när jag inte är med dig. Då längtar jag så hårt tills jag får träffa dig igen. Jag räknar dagarna. Hur många dagar det är kvar tills jag får träffa dig igen. Varje morgon som jag går upp så säger jag; Du klarar denna dag också, du får ju träffa honom på Fredag. Och på fredagsmorgonen så är det inte ens jobbigt att gå upp. 

 

För jag vet, att senare den dagen så får jag träffa dig. Just dig. Som får mig att må så in i helvetes bra. 

Fyfan vad jag faller.