Och det verkar som att jag ger efter nu också. Jag lovade mig själv att inte falla för dig. Men nu har jag gjort det. 

Och det gör ont. För när jag är med dig - så är jag lycklig. Du får mig att må så sjukt jävla bra. Och när jag inte är med dig. Då längtar jag så hårt tills jag får träffa dig igen. Jag räknar dagarna. Hur många dagar det är kvar tills jag får träffa dig igen. Varje morgon som jag går upp så säger jag; Du klarar denna dag också, du får ju träffa honom på Fredag. Och på fredagsmorgonen så är det inte ens jobbigt att gå upp. 

 

För jag vet, att senare den dagen så får jag träffa dig. Just dig. Som får mig att må så in i helvetes bra. 

Fyfan vad jag faller. 

Jag sa - Nejnej, snarare för mycket. 

Då frågade du mig om jag verkligen menade det där. Och jag sa ja.

Fast egentligen så menade jag inte det. Egentligen så ville jag bara skaka om dig där och då och säga; Jaaa, vi umgås för lite. Påtok förlite. När vi inte ses så smärtar det i mig. För jag saknar dig så sjukt mycket.

Varför jag inte sa så istället vet jag inte. Och om jag ångrar mig? Njaa. Jag kan inte förstå att en annan människa kan få mig att må så bra. Att du har den makten över mig. 

Den enda serien som jag har hamnat efter i just nu är Sons Of Anarchy. Jag vet att jag är på säsong sex, men det är allt jag vet. Vilket avsnitt har jag heeeelt glömt bort. Känns ganska surt om jag tillexempel skulle vara på avsnitt 8 och måste börja om. Bara för att förstå vad som händer.. Men men! That's life I guess. 

Idag kollade jag dock på säsongsavslutningen för The Walking Dead. Säsong 4 alltså. Säsong 5 kommer inte förrens i Oktober. 
Men det är kanske som det sägs? 

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge?