Jag visste varken ut eller in. Och om jag ska vara helt ärlig så tänkte jag inte på dig. I början gjorde jag det. Men sedan försvann du bara. Du fanns inte mer. Du lämnade mig. 

 

Och allt kom inte tillbaka förräns idag. 

 

Jag och min mamma satt och åt lunch i köket. Hon frågade mig: "Vad var det där? Det såg ut som en hund"

Jag såg ut som ett frågetecken. Men tog med mig en macka från skafferiet och tog på mig skor och jacka och sprang ut. 

Inte lång stund efter så kom jag ifatt. Det var en hund. En Siberian Husky. 

 

Efter att ha jagat efter hunden ett bra tag så stannade den äntligen. Hade det inte varit för kvinnan som var ute och gick med sin hund så hade jag aldrig fått stopp på den.

Och allt gick bra.

 

Jag saknar dig. Jag kan inte fatta att du är borta. Det var inte ens min hund som jag höll om. Det var inte ens min hund. Jag jagade en annan människas hund. Vad gjorde ägaren till hunden? Hunden hade ju inte ens ett halsband. 

Jag saknar dig Charlie. Du fattas mig. Du fanns alltid där när man behövde dig. Min finaste lilla vän♥

 

Hittade lite gammla bilder på min finaste prins. 

På denna bild så är min finaste prins 6-7 år gammal, och bar alltid kopplet hem, helt själv♥

Nu har sommaren nått sitt slut. Men jag har hunnit med en massa denna sommar. 

 

 

Och det kommer du alltid vara. Det var med tunga steg som jag klev in i entrén hos veterinären i torsdags. Jag höll dig hårt i min famn. Jag ville inte släppa taget. Och det har jag inte gjort. Än. 

Det är på nätterna som allt kommer krypande. Långsamt. Smärtan blir outhärdlig. Du är fortfarande mitt allt. Fast du är så ofantligt långt borta. Jag vet att jag måste släppa taget om dig. Men jag vill ha dig här. Ett tag till. En hel evighet till. Hade jag fått bestämma så hade du varit odödlig. Men nu är det inte jag som bestämmer. Nu har du i alla fall inte ont längre. Men du lämnade mig här. Ensam. Tom. Trasig. Du har inte ont, men jag har en sådan smärta som är obeskrivlig. Den går inte att förklara. Och går inte att göra något åt. 

Du var meningen med mitt liv, min hela värld. Du är fortfarande meningen med mitt liv. Du är fortfarande hela min värld. Du är min kärlek. The love of my life. My entire world. The meaning of my life. Du blev 14 år och 5 månader. Min fina prins, min gris, min julskinka. Så många namn som du fick. Men kärt barn har många namn. 

 

Jag vill tacka dig för tiden jag fick med dig. Jag fick uppleva något otroligt stort. Kärlek utan krav. Vad du än gjorde så älskade jag dig. Nå enormt. Tack min fina prins för att jag fick uppleva det finaste och renaste som finns på denna jord. Kärleken. Den kravlösa kärleken. 

Nu springer du därborta på de evigt gröna ängarna. Med Lucas. Din mamma och pappa. Och alla dina syskon. Ni leker, äter tills ni kiknar och sover i det gröna gräset. Du vaknar av solens strålar som bländar dina bruna ögon. Solen glimmar i din kopparfärg. En ny äventyrsfull dag för dig. Där kan du jaga så många harar och fåglar du bara vill. 
Men en dag så kommer jag vakna bredvid dig. Jag kommer kasta den där sälen åt dig hur många gånger som helst. Vi kommer gå på långa promenader. Ligga och torka i solen efter badet. Och bara mysa med varandra igen. Men den dagen kommer inte nu. Men när den dagen kommer. Då blir jag hel igen. 

Glöm aldrig att jag älskar dig nå otroligt mycket Charlie. För det gör jag. Mer än vad du tror. Att låta dig få din sista vila var det jobbigaste jag någonsin har varit med om. För man hinner med så mycket ändå på 8 år. Nu har jag bara minnena kvar. Och alla bilder på dig. Jag älskar och saknar dig Charlie. Min finaste prins.