Du vet den där känslan. När någon har sagt något som du inte ville tänka på. Men så kommer den där frågan och du börjar tänka på det. På det som du inte vill tänka på. Och du blir sur på personen som ställde frågan. Svarar inte på sms och undviker att svara när personen som fick dig att tänka på det där. Som du inte vill tänka på.

Men sedan kommer kvällen. Utan det där vanliga Godnatt smset. Och du tänker ännu mer. På om du har vart barnslig som reagerade som du gjorde. Bestämmer dig för att det trots allt inte är ditt fel och blir sur igen.

Sedan så kommer saknaden igen. Du tycker ju faktiskt om personen. Fast den fick dig att tänka på sådant du inte vill tänka på. Och du blir arg på dig själv över att du reagerade som du gjorde.

Sedan så börjar du sakta tänka på allt sådant du inte vill eller borde tänka på. Alls.