Men det var för 14 år sedan. Då var du en liten skrutt. Som sov och åt. Och sov. Och åt. När du blev lite större och var vaken mer så brukade Ida trycka in nappen i din mun varje gång du spottade ut den. Och rensa bort strumplogg mellan dina tår. Du sprang runt med din lilla apa Herr Nilsson. Eller, liten och liten var han ju inte. Han var ju stor. 
Kommer du ihåg hur vi brukade gå runt inne på HM och kolla efter kläder åt Herr Nilsson? Eller när han var ute med oss och åkte pulka. Eller den gången när du, jag, Ida och Alissa byggde den där snökojan? Hur du brukade kalla min kompis Josse för storficka? Blev det pinsamt nu?.. 

Jag kommer ihåg när du skulle börja ettan. Hur spänd du var över att få läxor. Du ville ju också göra läxor. Det såg ju så kul ut. Nu går du i åttan och jag vet att läxor är det värsta du vet. Snart börjar du 9:an. Jag tar studenten och Ida går ut 9:an. Och börjar gymnasiet. Jag kommer ihåg när du var en liten skitunge som alltid skulle jävlas med mig. När du sprang runt vardagsrumsbordet och jag jagade dig. Hur du skrattade. Som sedan gick över till gråt. För du var trött och orkade inte springa mer. Hur du sprang in i mitt rum och jag knuffade ut dig. När du sedan la dig på golvet och jag drog i dig. En arm eller ett ben. Och drog dig över alla trösklar in till ditt rum igen. Du ställde dig upp, tog sats och sprang in igen. Du garvade. Jag var arg. Helt röd i ansiktet.